Huldrans

 

Livet är alldeles för kort för att man ständigt skall försöka bete sig normalt och smälta in. Alldeles för kort för att grubbla över varje val man gör, och definitivt för kort för att jämföra sig med andra.

Så varför kräver jag så mycket av mig själv? Mycket mer av mig själv än av andra. Andra människor får gärna ha fel och brister men  inte jag , absolut inte. Minsta lilla brist jag upptäcker hos mig själv och jag stämplar mig genast  som "misslyckad, annorlunda, fel".

Men jag kommer ju alltid vara jag, oavsett hur hårt jag kämpar för att inte vara det. Det här är den jag är och alltid kommer vara. Visst kan jag jobba på att bli bättre på vissa punkter men grunden är JAG. Så varför inte bara acceptera mig själv som jag är och låta alla andra lägga ner tid och energi på att döma mig, de kommer iallafall troligtvis inte ens i närheten av hur hårt jag har dömt mig själv.