Jag är nog ensam om att njuta av vädret just nu!
De flesta just nu verkar gnälla över vädret. Regnet, mörkret och kylan tycks störa alla människor i min omgivning, alla utom mig. Själv tycker jag att det e underbart. Jag blir inspirerad av rusket Jag älskar känslan av regnet mot huden. Medans alla andra ställer sig under tak eller tränger ihop sig i alltför små busskurer eller söker skydd i lä bakom husknutar. Så letar jag upp öppna ytor. sluter ögonen och lyfter ansiktet mot regnet. Det må se knäppt ut med en ensam person på ett torg som likt en sollapande människa lyfter ansiktet mot himlen, kopplar bort allt runt omkring, befinner sig i stunden och bara njuter. Men jag bjuder på det, för för mig är det som meditation för själen. Rusket får mig att känna mig levande.
Men det är klart, rusk promenader är underbara så länge man inte är på väg någonstans, för visst är det inte kul att komma till jobbet plaskblöt och nerkyld, för att sedan traska runt i dessa dyblöta kläder under resten av dagen. Men är jag ledig och det blåser och regnar utanför fönstret så kan inte ens de starkaste kedjor hålla mig inne...
