Huldrans

Inlindad i min fruktansvärt fula "hemma-när-ingen-ser-mig" kimmono, har jag fram tills för en vecka sedan låtit insperationen flöda. Varje ledig stund har jag tagit vara på kreativiteten innom mig på ena eller andra sättet. Sittandes med skissblocket och försök att återskapa runkorna i en gammal kvinnas leende. Stående framför stafliet med fast beslutsamhet över att lyckar fånga ljusets reflektioner i den nakna kvinnans hud. Lutad över storkoks -grytorna som sakta puttrar på spisen. Med kamran försökt fånga solnedgången över stockholms hustak. Slipat och målat mina egna hemmagjorda backgammon bräder. Uppkurad i soffan med lyriksamlingar i travar längst golvet.
Kreativiteten har helt enkelt sprutat ur kroppen på mig och en kännsla av lugn har sakta infunnit sig. En känsla av att ha tagit hand om och tillgodosett mina egna behov och bortsett från alla andras krav. Och jag har kännt mig avslappnad , harmonisk och ja... lycklig.

Men sedan hände något . Min nya dator anlände.

Under veckorna fram tills leveransen har jag gått omkring med ett löjligt litet romantiskt pirr i magtrackten pga att jag äntligen skall få min första alldeles egna fungerande dator. Nu skulle jag ha allt jag kan önska mig (med vissa undantag som tex, sexliv, hund, långa naglar, afrohår och att behärska det spanska språket flytande ).

Men min harmoniska själ är sedan min nya dators intrång i min lägenhet endast ett minne blott. På mindre än en vecka har denna efterlängtade dator omkullkastat mitt allt. Jag sover inte, jag städar inte, jag äter inte, jag kommer på alla möjliga ursäkter för att slippa ta mig ut ur lägenheten . Jag har förvandlatts till en missbrukare på jackt efter nästa fix. Jag har .... ja just det upptäckt  facebook.
.
.
.